Bedömning som undervisning

Författare: Inna Rösåsen (Sida 1 av 6)

Hur ska vi få en likvärdig skola?

Jag har i en av mina tvåor tagit emot en ny elev som bytt skola. Hen kommer med höga betyg och går ett studietungt program. Döm om min förvåning när vederbörande inför en salskrivning i utredande text visade sig inte kunna källhantera. Hen går i tvåan på gymnasiet men behärskar inte referatteknik-trots en ambitiös och receptiv framtoning. Som vanligt får man reservera sig för att en kollegas gärning filtreras genom en elev, och samtidigt vet alla att brister som denna är verklighet i skolan. 

Det förbryllar mig verkligen att man kan gå hela ettan (utan F)och inte ha att ha lärt sig referatteknik. Hur har man tagit sig förbi nationella provet? Vad har betygsatts egentligen? Det är några av de frågor som går runt i mitt huvud. Ibland när jag läser om den ojämna kvaliteten i skolsverige tänker jag att det inte kan vara så farligt, men när jag får ett kvitto på hur illa detär blir jag så uppgiven. Det står ju så tydligt i våra styrdokument, i såväl mål som centralt innehåll och väldigt precist i kunskapskraven att de i ettan ska kunna läsa och återge det de läst och samtidigt skriva texter med anknytningtill det lästa-där dessutom huvudtanken i just det lästa lyfts fram. Hur svårt ska det vara att då låta eleverna göra just det?

En del av mig tänker att det är en bra idé med centralt rättade prov som blir vägledande för betygen.  skulle alla lärare vara tvungna att vinkla in sin undervisning mot det som styrdokumenten faktiskt anger ska mätas. Samtidigt vill jag se vår kår som autonom, kreativ, kompetent och professionell. Just därför ska vi inte bakbindas, kontrolleras eller tas över av en övermyndighet. Det är ju vi som är proffsen, vi som sätter betygen eftersom det är vi som följt eleverna, och det är vi som vet vad varje elev behöver hjälp med för att lyckas på den nivå som just hen satsar på, oavsett om det är E eller A. En övermyndighet som rättar centralt och fungerar som betygsbödel omyndigförklarar oss som tar yrket på stort allvar, som jobbar formativt ända in i kaklet genom att låta elever som misslyckats på nationella proven få en chans till-bara för att visa att de just får försöka igen-åtminstone så länge kursen pågår. Undrar om det är en genomförbar idé att lärare beroende på arbetssätt och förhållningssätt till styrdokumenten kan få frikort från övermyndigheten? Jag vet varken ut eller in, men jag vet att jag för alla elevers skull önskar att skolan var mer likvärdig, och att det faktiskt inte får vara möjligt att gå ut åk1 utan att behärska referatteknik.

Treornas förberedelse inför NP

Sedan terminsstart har vi i våra treor arbetat med vetenskaplig text. Vårt mål har varit att förbereda eleverna såväl inför vårens NP i svenska såsom inför högskolan. Med fokus på vad Skolverket vill att eleverna ska klara av på NP i svenska 3, har vi satt ihop ett (i våra ögon;) utmärkt kapitel med uppgifter som manar till kritiskt tänkande, samtidigt som de engagerar eleverna. Vår bibel, det vill säga, Skolverkets bedömningsanvisningar inför NP, har satt ribban för utformningen av uppgifterna.

Denna vecka avslutande vi momentet med ett provtillfälle där eleverna under fyra timmar fick skriva en vetenskaplig text. Just nu sitter vi och rättar texterna och nöjda inser vi att eleverna är på banan. Redan ett halvår innan NP är våra elever väl förtrogna med de mål som mäts. Snacka om bra förberedelse!

Undrar om de kan sina kursers styrdokument…?

Familjevänners dotter som läser svenska i gymnasiet berättar för mig vad de gör i kursen Sv2. Jag blir fundersam och undrar genast om den som lämnat ut uppgiften ens har läst styrdokumenten för kursen…? 

Det finns så många bra saker att göra i ämnet svenska, men att säga till eleverna att skriva en debattartikel utan att ställa krav på att använda externa källor och hantera dessa känns inte rimligt för Sv2-kursen, knappt ens för Sv1 tänker jag. Och så det här med instruktionen, jag undrar så över den. Ingen genomgång, inget exempel på hur det ska se ut och dessutom tillåts eleverna att skriva hemma. Jag reserverar mig naturligtvis för att en kollega någonstans därute filtreras genom en 17-åring, men jag tror att vi alla vet att ovanstående pågår i skolsverige, varje dag. 

För en likvärdig, meningsfull skola är det dags att sluta med allt jag beskriver här ovan. Det är inte så konstigt att skolan upplevs som orättvis och att det många lärare gör inte blir så lärorikt och därför inte heller meningsfullt om det går till som i mitt exempel. Jag måste återigen slå ett slag för 

 att validera det som görs i en kurs i styrdokumenten
 att visa elevexempel
 att låta eleverna öva och få återkoppling
 att aldrig låta elever skriva något som ska betygsättas någon annanstans än i skolan-i ett fusksäkert program 

Om vi inte gör allt det; hur ska vi då säkerställa att vi betygsätter rätt person, att vi mätt rätt saker när vi väl sätter kursbetyget, att det blir lärorikt och att varje elev ges sin individuella rätt till progression och utveckling där just hen är och att det i slutändan blir meningsfullt?Känns det oöverstigligt? Vi har gjort förarbetet i våra böcker, allt är validerat i styrdokumenten, elevexempel på tre nivåer finns kommenterade till varje uppgift och vi har konkreta förslag på hur man kan arbeta med återkoppling för att säkerställa progression. Att inte låta eleverna skriva skarpt hemma får ni ta ansvar för själva!

Lycka till! Formativa fredagshälsningar

Är framtidens skola papperslös?

Det är ingen nyhet att den digitala världen har kommit för att stanna. Allt digitaliseras, och så även skolan. Det är roligt med utveckling – all utveckling. Att se hur mycket det går att göra tack vare ny teknik är helt fantastiskt. När jag tänker tillbaka på min egen ungdom är det svårt att greppa hur vi kunde överleva en enda dag utan mobiler, iPads och bärbara datorer. Men vi överlevde och är nu en del av den digitala världen.

Ett resultat av digitaliseringen är att elever idag sällan skriver för hand. Det är helt förståligt med tanke på vilka fördelar som det finns med att skriva på datorn eller paddan, där man lätt kan flytta text och kopiera delar, etc. På så sätt är det väldigt tidseffektivt. En naturlig utveckling av det i sin tur är att behovet av papper minskar, men är målet verkligen en helt pappersfri skola?

På vår skola är papper snart ett minne blott. När vi lärare kom tillbaka från sommarlovet var våra skrivare på arbetsrummen borttagna och nedrustningen av flera kopiatorer pågick. Budskapet var tydligt – utskrifter och kopiering ska helst undvikas! Vi blev nog alla lätt stressade över hur det skulle påverka vårt dagliga arbete. För det är ju i övergången som det blir jobbigt – innan alla har lärt sig att utesluta papper vid undervisning, återkoppling och rättning. Jag tror alla är positiva till att minska pappersmängden på grund av miljön, men är det optimalt och går det överhuvud taget att helt undvika papper i en skola?

När det gäller det formativa arbetssättet finns det en massa bra verktyg att tillgå digitalt. Mitt största bekymmer just nu är hur rättning av kunskapsmätningar ska kunna ske digitalt på ett smidigt sätt. Hur långt har ni kommit när det gäller just denna del? Om det finns någon som har bra tips på att rätta digitalt tar jag ödmjukt emot det. Än så länge har jag har hört positivt om IPad Pro tillsammans med Apples digitala penna – det ska visst vara som att rätta på papper. Problemet är bara att vi inte har iPad Pro på jobbet…

Konsten att återkoppla konstruktivt

I veckan fick jag ett värdefullt kvitto på att jag arbetar rätt med individuell återkoppling. En elev som mottagit återkoppling uttryckte en tacksamhet över att även om det man visar fram inte är perfekt så lyfter jag alltid det som fungerar bra och är välgjort även om jag förstås också pekar ut förbättringsområden.

Det kan väl egentligen tyckas självklart att återkoppling ska göras så, men det kan ändå vara värt att påminna om betydelsen av det. Det ska tilläggas att den som fått återkopplingen och berättat om den är en väldigt kapabel ung man, men som med allt här i livet går det ju alltid att bli ännu bättre. Vederbörande sa även att också de allra bästa i klassen alltid fick konstruktiv återkoppling med förslag på förbättringar. Det är glädjande att höra att den återkoppling jag ger tas emot så väl. En sak för alla som arbetar med individuell återkoppling att tänka på är ju att alltid vara noga med att lyfta det som är rätt, det som fungerar bra – även om det finns saker att ändra.

Den svåraste återkopplingen är den där det finns så mycket som inte fungerar i en text att man undrar var man ska börja, hur mycket ska jag peta i den? När jag läser sådana texter försöker jag först och främst se till att det bara fungerar för ett E. Så det är verkligen individuellt vad eleverna utifrån sina förmågor får höra av mig. 

Jag är efter att ha arbetat med individuell återkoppling i snart 15 år inte alls förvånad över att just återkopplingens språkdräkt blivit ett eget forskningsfält. Det är ju jättelätt att vara kritisk, medan det faktiskt är lite mer ansträngande att vara konstruktiv. För mig är återkopplingens hemlighet att alltid lyfta det som fungerar och som eleven ska vara nöjd med, hur lite det än är.

 

TURBO

På vår skola har vi olika fokusprojekt varje läsår, och nu är det dags att sjösätta fokusprojektet TURBO. T står för trygghet, här tänker vi mycket på elevernas stressnivåer och upplevelse av att kunna påverka sin situation. U står för undervisning och hur den kan bedrivas så att den når fram på bästa sätt till alla. R står för rektors övergripande pedagogiska ansvar och B för bedömning, alltså strävan efter en så likvärdig tolkning av styrdokumenten som möjligt. O är omsorg om våra elever – det är ju för deras skull vi är i skolan.

Genom Formativserien får vi check på det mesta. Om vi ser till tryggheten så är elevexempel oerhört uppskattade och de är ju stommen i våra böcker. Vi ser dagligen vinsterna med dem, eftersom de så tydligt minskar stressen kring att inte veta vad man ska göra och hur man blir bedömd. Elevexempel plockar vi också fram när någon varit sjuk och inte vet vad vi håller på med, när någon är osäker på hur man börjar en text, när ett facit att utgå ifrån behövs, när man gör något för första gången, eller när någon vill ha en guide till hur lite man kan göra och ändå klara sig. Vinsterna är jättemånga och olika för alla, det beror på eleven och ambitionsnivån.

Undervisningen är med hjälp av våra böcker och vårt arbetssätt helt individanpassad och det är skönt att kunna erbjuda det eftersom alla elever behöver olika stöd och hjälp i form av återkoppling för att nå sina mål.

Rektors pedagogiska ledarskap ger i vårt fall oss utrymme att sprida vårt arbetssätt och vår syn på undervisning i egenskap av arbetsledare för svenskan på vår skola.

Bedömning och att nå en samsyn kring den är skolans kanske största utmaning och vi har i våra böcker förstås haft sambedömning med både erfarna kollegor och duktiga redaktörer. Sambedömning är hos oss ett ständigt pågående arbete kollegor emellan.

Omsorg om eleverna får vi check på genom att ens fundera över allt vi har skrivit här.

TURBO-projektet är innebär inte så mycket turbulens som man skulle kunna tro!

Elevexempel minskar stress!

Den nya given på vår skola är att alla ämnen ska ha elevexempel. För svenskans del är arbetet redan gjort i och med Formativ-serien. Att tillhandahålla elevexempel tycker vi är det bästa sättet att tydliggöra för eleverna vad de ska göra och på så sätt minskas deras stress. Att minska stressen hos elever är för övrigt en av de punkter som skolinspektionen tittar på när de kommer på tillsyn.

Dags för treorna!

Nu går vi in i ett intensivt skede med åk3-böckerna. Tyvärr är de lite försenade, men de är så värda att vänta på. Vi tycker själva att åk3-böckerna är de bästa hittills. Förmodligen eftersom vi redan har haft alla ”barnsjukdomar” med åk1- och åk2-böckerna och visa av de erfarenheterna känns åk3-böckerna helt fullkomliga.

Vi önskar er alla en härlig sommar! I augusti är vi tillbaka😊

Stressiga tider, eller?

I slutet av maj är det intensiva dagar för elever och lärare. Elever som förut lunkat fram i korridorerna går plötsligt med snabba bestämda steg och de har något sökande i blicken. Lärare skyndar sig också fram och tar varje tillfälle i akt att rätta, var de än befinner sig, i en busskur, på en full t-bana eller över en lunchmacka. Alla vet att nu gäller det, tiden är knapp, det är nu eller aldrig!

Med risk att vara tjatig vill jag återigen tipsa om det bästa sättet för att inte gå under dessa högintensiva dagar – och tipset är förstås det formativa arbetssättet! Jag har sagt det förut och säger det igen – arbetar man formativt med många övningar, feedback tillsammans med eleverna under lektionstid, färre skarpa kunskapsmätningar och tid för individanpassning den sista månaden, så är faktiskt maj månad som vilken månad som helst. Eleverna är lugna – de vet vad de har presterat och var de ligger på betygsskalan. Lärarna är lugna – de drunknar inte under rättningshögarna och slipper bemöta upprörda elever som ifrågasätter sina betyg. Bäst av allt, det blir lite tid över åt att njuta av vackra maj – för både lärare och elever!

Sommarläsning!

Finns det något bättre än att en varm sommardag ligga i skuggan och läsa en riktigt bra bok? För min del ska det helst vara en deckare full med allehanda intriger som får min hjärna att arbeta på högvarv – vem är den skyldiga?

När jag frågar mina elever om sommaren och bokläsning finns det faktisk en och annan som delar mitt intresse. Om de läser böcker så sker det framför allt på sommarloven! Det är då de har tid att läsa för nöjes skull och inte för en massa måsten. Tyvärr förknippas ju läsning lätt med skolan och måsten.

Som svensklärare drivs man ju av ”kallet” att få unga människor att uppskatta läsning och med de bästa avsikterna är det inte ovanligt att elever får läsa en bok över sommaren. Ibland sker detta endast som ett gott råd men ibland får eleverna låna en sommarbok som de sedan ska redovisa på något sätt vid terminsstarten. Tanken är god, dvs. att få dem att njuta av en roman i lugn och ro, men chansen är stor att även denna bok kommer att upplevas som ett måste och snarare stjälpa än hjälpa elevernas läslust.

Jag är därför kluven till att be mina elever läsa en bok över sommaren. Det finns absolut en pedagogisk poäng med det – kanske hittar eleverna en riktigt bra roman och får uppleva en positiv känsla, men samtidigt vill jag ju inte störa dem på deras lediga tid. Hur gör ni? Är det någon som har ett bra tips?

« Äldre inlägg

© 2020 Formativ Svenska

Tema av Anders NorenUpp ↑