Mina treor är snart klara med gymnasieskolan och redo att ge sig ut i det verkliga livet. Under de tre år som jag har varit deras svensklärare har jag även lärt känna dem väl som personer. Inom ämnet svenska är det lätt att komma varandra nära. Det pågår hela tiden samtal om stort och smått och etiska samt moraliska ställningstagande är ofta i fokus – det hör ju till ämnets utformning.

Att arbeta med återkoppling bidrar även det till att man får en nära relation med varje elev. Utifrån en regelbunden återkopplingen kan jag bilda mig en god förståelse för varje elevs styrkor och svagheter och hur progression bäst ska ske för den enskilda eleven. Det i sin tur skapar goda förutsättningar för att i slutet av varje kurs kunna individanpassa uppgifter så att alla har möjlighet att fokusera på just det som de behöver förbättra.

Under en studentmiddag förra året fick jag följande fina omdöme av en elev:

” Det bästa med dig är att du verkligen ger alla en chans att lyckas. Att du individanpassar den sista månaden är så bra! Det gör att man alltid har en möjlighet att fixa till det som kanske gått mindre bra under kursen. Så gör ingen annan lärare, men det borde de verkligen göra.”

Summa summarum: att jag lätt kan tillämpa individanpassning är tack vare det formativa arbetssättet där återkoppling är ett av ledorden. Och…bäst av allt – det tar inte extra tid!