Jag har ju kommit ut som läxmotståndare redan, och nu vill jag trycka på att det är viktigt att vi slutar sätta betyg på inlämningsuppgifter. Det låter provocerande i mångas öron, men jag ska förklara hur jag tänker. Som vanligt är det faktiskt för elevernas bästa jag tycker som jag gör.

Det finns familjer där föräldrarna inte vill inse att deras barn faktiskt inte har något läshuvud, och där man mot alla odds förväntar sig att barnen ska bli akademiker och det är det enda som accepteras. Man sufflerar och hjälper sina barn genom grundskolan. Till slut har man hjälpt dem så mycket att man verkligen har stjälpt dem. Jag har mött många ungdomar vars hela självkänsla och egenvärde rasar när de kommer till naturvetenskapliga programmet med toppbetyg men inte klarar ens ett E här hos oss.

Här kommer ingen undan med att göra allt hemma där man kan ta hjälp av föräldrar, äldre syskon och kompisar, så till slut märks det att man inte kan. Att familjerna till dessa barn hjälper dem är inte så konstigt, man vill hjälpa dem man älskar, man vill se dem lyckas och man vill att det ska gå bra för dem, listan över skälen att stötta och hjälpa kan göras lång. Felet ligger hos skolorna, jag tycker verkligen inte att vi ska betygsätta uppgifter som inte är skrivna på plats i skolan annat än i undantagsfall.

Det är centralt för att vi ska veta vem vi betygsätter, kunna justera undervisningen, hjälpa medan kursen pågår och också släppa ut elever som klarar sig på universitet och högskola. Ingen lär sig något av att syrran skriver talmanuset, mamma gör uppsatsen, och pappa gör företagsekonomikalkylen. Det vet alla, alla håller med om det, men ändå är det så många skolor arbetar fortfarande. Om man planerar annorlunda, gör om, gör rätt, övar och tillhandahåller elevexempel samt avtvingar varenda unge att visa hur de använt lektionstiden är detta problem snart ett minne blott.

Min senaste erfarenhet av den här sorten är för några år sedan. Jag hade en elev som undvek alla kunskapsmätningar i min kurs, men föräldrarna mailade ofta och meddelade att eleven ifråga verkligen läst och övat och varit så duktig hemma. Jag fick ju svara att kunskaperna måste visas här hos mig eftersom det är jag som bedömer, inte ni. Underkänt blev det, och upprört också. Det här är ett hjärtskärande exempel på en ung människa som verkligen inte hjälpts utan stjälpts av att andra gjort uppgifterna i alla år. Det blev omsök, farväl till klassen och ny skola och nytt program. För att undvika glädjebetyg och personliga tragedier är det hög tid att sluta betygsätta uppgifter som inte skrivits i klassrummet!