I veckan fick jag ett värdefullt kvitto på att jag arbetar rätt med individuell återkoppling. En elev som mottagit återkoppling uttryckte en tacksamhet över att även om det man visar fram inte är perfekt så lyfter jag alltid det som fungerar bra och är välgjort även om jag förstås också pekar ut förbättringsområden.

Det kan väl egentligen tyckas självklart att återkoppling ska göras så, men det kan ändå vara värt att påminna om betydelsen av det. Det ska tilläggas att den som fått återkopplingen och berättat om den är en väldigt kapabel ung man, men som med allt här i livet går det ju alltid att bli ännu bättre. Vederbörande sa även att också de allra bästa i klassen alltid fick konstruktiv återkoppling med förslag på förbättringar. Det är glädjande att höra att den återkoppling jag ger tas emot så väl. En sak för alla som arbetar med individuell återkoppling att tänka på är ju att alltid vara noga med att lyfta det som är rätt, det som fungerar bra – även om det finns saker att ändra.

Den svåraste återkopplingen är den där det finns så mycket som inte fungerar i en text att man undrar var man ska börja, hur mycket ska jag peta i den? När jag läser sådana texter försöker jag först och främst se till att det bara fungerar för ett E. Så det är verkligen individuellt vad eleverna utifrån sina förmågor får höra av mig. 

Jag är efter att ha arbetat med individuell återkoppling i snart 15 år inte alls förvånad över att just återkopplingens språkdräkt blivit ett eget forskningsfält. Det är ju jättelätt att vara kritisk, medan det faktiskt är lite mer ansträngande att vara konstruktiv. För mig är återkopplingens hemlighet att alltid lyfta det som fungerar och som eleven ska vara nöjd med, hur lite det än är.