Familjevänners dotter som läser svenska i gymnasiet berättar för mig vad de gör i kursen Sv2. Jag blir fundersam och undrar genast om den som lämnat ut uppgiften ens har läst styrdokumenten för kursen…? 

Det finns så många bra saker att göra i ämnet svenska, men att säga till eleverna att skriva en debattartikel utan att ställa krav på att använda externa källor och hantera dessa känns inte rimligt för Sv2-kursen, knappt ens för Sv1 tänker jag. Och så det här med instruktionen, jag undrar så över den. Ingen genomgång, inget exempel på hur det ska se ut och dessutom tillåts eleverna att skriva hemma. Jag reserverar mig naturligtvis för att en kollega någonstans därute filtreras genom en 17-åring, men jag tror att vi alla vet att ovanstående pågår i skolsverige, varje dag. 

För en likvärdig, meningsfull skola är det dags att sluta med allt jag beskriver här ovan. Det är inte så konstigt att skolan upplevs som orättvis och att det många lärare gör inte blir så lärorikt och därför inte heller meningsfullt om det går till som i mitt exempel. Jag måste återigen slå ett slag för 

 att validera det som görs i en kurs i styrdokumenten
 att visa elevexempel
 att låta eleverna öva och få återkoppling
 att aldrig låta elever skriva något som ska betygsättas någon annanstans än i skolan-i ett fusksäkert program 

Om vi inte gör allt det; hur ska vi då säkerställa att vi betygsätter rätt person, att vi mätt rätt saker när vi väl sätter kursbetyget, att det blir lärorikt och att varje elev ges sin individuella rätt till progression och utveckling där just hen är och att det i slutändan blir meningsfullt?Känns det oöverstigligt? Vi har gjort förarbetet i våra böcker, allt är validerat i styrdokumenten, elevexempel på tre nivåer finns kommenterade till varje uppgift och vi har konkreta förslag på hur man kan arbeta med återkoppling för att säkerställa progression. Att inte låta eleverna skriva skarpt hemma får ni ta ansvar för själva!

Lycka till! Formativa fredagshälsningar