Ofta när mina barn har skrivit ett prov i skolan så tar det över två månader innan de får provet tillbaka. OM de får återkoppling så har det de skrev hunnit falla i glömska så att den tyvärr inte gör någon nytta. Värre är att de ofta har hunnit göra fler kunskapsmätningar i samma kurs och på grund av den långsamma rättningen och den ofta uteblivna återkopplingen dessutom gjort samma misstag igen och igen,eftersom läraren inte berättat vad de gör för fel. Det värsta var när ett av mina barn lämnade in en uppgift som senare skulle visa sig avgöra hela betyget för en kurs. Instruktionen var så undermålig att jag som ändå undervisar själv hade svårt att förstå vad som skulle göras och det fanns varken mål, centralt innehåll eller kunskapskrav kopplade till instruktionen.Läraren tog sedan så god tid på sig att rätta, från januari till maj, att mitt barn inte fick varken återkoppling eller möjlighet att göra om trots att jag hjälpte till att framhålla de allvarliga brister som fanns i instruktionen och utifrån det även framhålla de kvalitéer som den inlämnade uppgiften ändå hade. Kursbetyget blev ändå uselt, och det blev det bland annat för att det tog så fruktansvärt lång tid för läraren att återkomma med rättningen. Det kändes till och med som om läraren förhalade rättningsprocessen för att det skulle bli just för sent för en dialog eller för att använda den summativa mätningen formativt.

Själv försöker jag i den mån det är möjligt använda summativa kunskapsmätningar formativt. Jag har alltid både rättat, sambedömt och gett återkoppling inom ett par veckor efter att mina elever skrivit en uppgift i skarpt läge. Som Blixt Gordon i jämförelse. Jag erbjuder elever att skriva om saker även efter nationella proven så här års, eftersom jag har ganska många som inte nått dit de ville. Mest av allt vill jag erbjuda eleverna ett tillfälle till för att de ska känna att jag vill deras bästa och att jag har givit dem chansen att förbättra sig så länge kursenfaktiskt pågår. Det är dock ganska vanligt att de tackar nej till det erbjudandet om vi till exempel har talat om att det som håller en elev på en viss nivå är meningsbyggnad och känslan för ett gott varierat språk. Det kan man inte plugga till, det tar tid att förbättra och det kanske har varit något eleven har kämpat med under alla tre åren jag undervisat henne. Det fina som jag ser det är att eleven ändå får med sig upplevelsen av att skolan är juste och att jag som betygsättande lärare ger dem en chans till att visa något. Att veta att de hade kunnat försöka igen gör eleverna mer vänligt inställda till mig som bedömare. De flesta av mina elever är helt med på vad kursbetyget blir–så den här årstiden verkar inte vara lika dramatisk för oss som arbetar formativt jämfört med dem som inte gör det. Visst innebär helgerna i maj mest rättning när jag erbjuder chans efter chans, men det är ju det vår gärning går ut på, och jag har ju mitt sommarlov– just för all inarbetad tid. Om jag skulle förhala rättningen så att ingen vet hur de ligger till förrän det är för sent skulle jag känna mig omoralisk gentemot eleverna.Därför undrar jag hur man står ut med att låta rättningen ta så fruktansvärt lång tid att eleverna varken hinner påverka eller försöka igen.