Bedömning som undervisning
Så är det nya året här och vi trodde i vår enfald att nu ska arbetet med åk2-böckerna vara i full gång. Men ack vad vi som är gröngölingar i författarsvängen bedrog oss. Än återstod oändliga ansträngningar med att få båda åk1-böckerna i hamn.
Slutkorrekturen slukade sovmorgnar, snökaos och största köksbordet.
Och det är inte klart än!
Vi har tillsammans 7 barn, 5 av dem går fortfarande i skolan. Ett av alla våra ”gemensamma” barn kom hem i veckan och var helt knäckt. Trots idoga och grundliga förberedelser inför ett prov lyckades hon dåligt, eftersom FEL saker kom på provet! Visst är det sorgligt att många elever ”åker dit” trots förberedelser i god tid? Stressnivåerna är skyhöga och prestationsångesten smakar beskt i halsen. Varför, varför ser inte fler lärare till att kunskapsmätningen är känd i förväg? Det är faktiskt inte hemligt vad eleverna ska kunna!
Att vara lärare och brinna för det formativa arbetssättet, som bland mycket annat går ut på att eleven ska ha övat på RÄTT saker inför en kunskapsmätning, gör att vi blir extra frustrerade när vi hör och ser hur många som trots forskningen ändå arbetar med det som vi skämtsamt kallar ”sätta-dit-pedagogik”. Skämtet är inte roligt, vi vet, det är i högsta grad allvar på alldeles för många skolor. Tänk er själva hur orimligt det skulle vara att be vuxna i arbetslivet att förbereda en dragning på jobbet utan att veta exakt vad de förväntas presentera??? Vem vill gå till ledningsgruppen med sin lilla PP och ställa sig längst fram då? Nej, bättre kan vi lärare; låt alla elever få möjlighet att lyckas, låt alla elever få veta vilka kunskaper som ska mätas, och låt alla elever få kunskapskraven knutna till sina uppgifter så det är tydligt vad som värderas och bedöms!
När eleverna börjar i årskurs 1 är många ovana vid att läsa och tyda kunskapskrav från Skolverket. Vi märker att man på många grundskolor och gymnasier gör egna lokala kunskapskrav som ett sätt att tydliggöra för eleverna. Vi tänker tvärtom: att det är väldigt viktigt att inte undvika Skolverkets kunskapskrav, även om de inte är glasklara när vi börjar.
Vi använder alltid Skolverkets kunskapskrav som kommunikationsverktyg. Redan när kursen introduceras är just mål och kunskapskrav vad vi utgår ifrån, de utgör den röda tråden i återkopplingen, liksom i kursens slutskede när det är dags att se inom vilka kunskapsområden eleven behöver nå högre för att få ett visst betyg, och förstås i betygsamtalet. Att alltid utgå ifrån Skolverkets kunskapskrav ger eleverna en förtrogenhet med vilka mål och vilken kravbild som styr betygen på alla prestationer. Att känna igen Skolverkets formuleringar ger eleverna en känsla av att vara mer delaktiga och att äga sin studiesituation eftersom det inte är hemligt vad de ska kunna. Dessutom lär sig eleverna väldigt fort vad som förväntas av dem, och förtrogenheten med Skolverkets kunskapskrav blir ett verktyg för dem, en sorts nyckel till studiesituationen.
Suddigt blir glasklart ganska snabbt faktiskt!
Idag har vi tillbringat hela dagen på Liber. Nu när första böckerna är i sitt slutskede pågår ett febrilt arbete med att få allt perfekt: korrektur ska läsas, bilder ska godkännas och de sista frågetecknen ska rätas ut. Idag hamnade vi i spännande diskussioner om grammatikens klurigheter. Man kan verkligen snacka om fortbildning när vi får nöjet att grotta ner oss i svenskans alla grammatiska utmaningar tillsammans med våra superduktiga redaktörer. Mycket skratt blev det och efter ett antal timmar kände vi oss mer än nöjda. Vi lyckades få till ett toppmodernt satsschema som på ett enkelt och tydligt sätt underlättar förståelsen av det svenska språkets uppbyggnad. Vår grammatikdel i Formativ SVAS 1 kommer att rocka fett!
Inom vårt skrå är det allmänt känt att kunskapskraven lämnar ett utrymme för tolkning. Att säkerställa en samsyn i bedömningen är därför – som alla redan vet – komplext.När vi förbereder elever inför nationella kursproven i svenska 1 skriver de inlägg, en text med argumenterande drag. Kunskapskravet för svenska 1 lyder ”eleven kan skriva argumenterande och andra typer av texter” och vi tolkar det som att eleven ska skriva just en argumenterande typ av text. Som vi förstår Skolverket har de tänkt sig en progression mellan årskurserna när det gäller förmågan att argumentera. I svenska 2-kursen lyder ett av kunskapskraven ”eleven kan skriva utredande och argumenterande texter”. Dessutom finns ett eget kunskapskrav som handlar om att eleven, antingen muntligt eller skriftligt, ska kunna argumentera genom att driva en tes och hålla sig till den. Vår tolkning ges validitet av hur Skolverket utformar sina uppgifter på de nationella kursproven. Ettorna skriver inlägg och treorna har höga krav på förmågan att argumentera muntligt. Genom att låta eleverna öva likadant som Skolverkets kursprov är utformade, gagnas våra elever.
Formativt och lätt som en plätt!
Nu kan du gå in och lyssna på en lite längre intervju med oss som handlar om formativ bedömning!
Att få medverka i Anna och Philips lärarpodd var en ny, jätterolig upplevelse. De är två helt underbara, superengagerade lärare som fick oss att slappna av och prata om våra tankar om skolan och formativ bedömning, som om vi satt med gamla goda vänner, trots att vi just hade träffats. Vi fick reda på att vi faktiskt var deras första gäster som inte hade lyssnat på någon av deras poddar innan vi själva skulle vara med. Förlåt för det, Anna och Philip! Vi ska skärpa oss, för vilka intressanta gäster ni har haft! Vi är verkligen i ett celebert sällskap: den här veckan släpps intervjun med Kjell Enhager, tidigare har Aida Hadzialic, Gustav Fridolin och Petter varit där, och nästa vecka kan man lyssna på OSS, otroligt stort tycker vi! Samtalet fortsatte när inspelningen var slut och vi höll på att glömma att gå hem. Tillsammans ställde vi oss frågan hur det fortfarande kan vara så ovanligt att elever vet exakt vad de förväntas prestera? Det är ju så viktigt att alla elever ges tid att öva mycket inför kunskapsmätningar och att det inte är hemligt vad eleven ska kunna.Vi har mycket arbete framför oss! Podden släpps fredag 28 oktober.
Vi är så glada över att vara inbjudna till Anna och Philips lärarpod nästa vecka. Då kommer vi bland annat att tala om varför formativ bedömning är det bästa arbetssättet i dagens skola. Mer information om var du kan lyssna kommer snart.
Sanningens ögonblick – eleven och jag, sida vid sida framför en så nyproducerad text att eleven tydligt minns sina egna formuleringar och tankar om dem. Total koncentration från min sida och eleven är lika fokuserad när vi läser och går igenom texten. Känslan av att detta är det bästa sättet att återkoppla ett elevarbete stärks när jag märker hur engagerad eleven faktiskt är i vårt samtal – återkopplingen blir det produktiva redskap eleven tar med sig till framtida textarbeten. Efter 32 intensiva återkopplingar är ögonen trötta och hjärnan tom, vill bara hem, vila och tänka på annat. Trots den mentala utmattningen är jag sjukt nöjd över att ha alla 32 eleverna med mig ett steg framåt i två av kursens kunskapsmål.
De senaste fyra veckorna har eleverna i årskurs 1 övat på att skriva inlägg. Den formativa bedömningen har skett kontinuerligt i klassrummet och det är alltid lika härligt att se hur de nya ettorna positivt tar till sig vårt arbetssätt. Lektionerna är aktiva pass där eleverna skriver, diskuterar, får återkoppling och sedan skriver vidare, och vi lärare är fullt upptagna med att ge återkoppling. Fullt ös på lektionerna med andra ord, och samtidigt får man den peppande känslan att det faktiskt händer något med varje elev. Att redan innan den summativa mätningen ha full koll på varenda elev är en skön känsla, och bäst av allt att det har skett utan en massa rättning på kvällstid/helger. Genom att utnyttja lektionstiden maximalt blir den extra värdefull för både eleverna och lärarna. Det formativa arbetssättet är optimalt för att befästa lektionernas vikt!
© 2024 Formativ Svenska
Tema av Anders Noren — Upp ↑
