Häromveckan när jag gav återkoppling på en kunskapsmätning i en av mina nya ettor var det en kille som sa ” Tänk att jag gått nio år i skolan och aldrig förut fått återkoppling så att jag vet vad jag ska tänka på för att lyckas bättre”.

Jag blev ganska ställd men kom mig ändå för att gratulera honom till att han nu är garanterad återkoppling av mig. Han fick mig att känna mig som någon slags Moder Teresa som gjorde så ovanligt goda gärningar. Det sorgliga är att återkopplingen är hans självklara rätt! Hans och alla andra elevers grundförutsättning för att utvecklas är regelbunden återkoppling från alla lärare. Samtidigt säger hans kommentar så mycket om hur det står till i en del skolor, eleverna ges inte gynnsamma förutsättningar för att utvecklas. Ibland tycker jag att jag slår in öppna dörrar med mitt tjat om formativa arbetssätt, men helt plötsligt fick jag en annan känsla, och det är att jag aldrig, aldrig kan ge upp kampen för alla elevers rätt att få veta vad de skulle gjort annorlunda för att nå högre. Jag tror så mycket på den här arbetsmetoden och vill så gärna att alla elever ska undervisas formativt. Jag önskar att varenda lärare ville prova eftersom det är win-win, alla tjänar på det. Jag skulle vilja ge mig ut på ett formativt korståg och dubba alla lärare till formativa pedagoger. För elevernas skull!