Snart är det dags för mig att inleda grammatikmomentet i Sv2. Jag ser speciellt fram emot just det momentet. Varför undrar kanske många av er. Jo, för grammatik är det moment som får mest suckar och stön vid introduktionen. Därför är det också den största tillfredställelse att som pedagog få se hur detta sakta förändras under momentets gång.

Under många år var det nästintill förbjudet att tala om grammatik i skolan. Jag kommer själv ihåg diskussionerna på Lärarhögskolan i slutet av 90-talet: grammatik skulle helst inte nämnas, utan som lärare skulle man undervisa utan att uttryckligen tala om grammatik. Grammatiken skulle bara komma med på köpet genom att läsa och skriva. Följden av detta har gjort att många elever har studerat nio år i grundskolan utan att ha haft en enda grammatiklektion i svenska. Deras självförtroende när det gäller grammatik är därför självklart lågt. De tror att grammatik är svårt och omöjligt att förstå, eftersom de inte vet bättre. Därför är det extra tillfredsställande att få dessa elever att fatta och att till och med tycka att grammatik är kul.

Vi har skapat ett satsschema som innefattar både huvudsats och bisats. Satschemat blir som ett halleluljamoment för eleverna när de äntligen får allt att falla på plats. Jag brukar göra stora satscheman på tavlan som vi gemensamt fyller i. Det blir nästan som en lek, ett slags Alfapet, när ruta efter ruta blir ifyllda. Dessutom skapas många intressanta samtal då vi vrider och vänder på vilken position som är rätt för rätt satsdel. Snacka om kreativa och lärorika diskussioner! Satsschemat blir således ett kreativt sällskapsspel där det bara finns vinnare.