Det här med summativt och formativt alltså…

Vi arbetar formativt och använder begreppen formativ och summativ bedömning. Klurigt nog kan man använda begreppet summativ bedömning i en vidare bemärkelse genom att låta summativa kunskapsmätningar tjäna ett formativt syfte. Hur ska man annars hjälpa eleverna framåt?

Vi övar inför en kunskapsmätning, det är ett formativt arbete, under vilket återkoppling ges kontinuerligt. För att stämma av vad eleven sen klarar på egen hand görs en så kallad summativ kunskapsmätning som genererar ett visst betyg. Nästa gång vi arbetar mot samma mål och kunskapskrav utgår vi från styrkor och svagheter i den summativa kunskapsmätningen som redan gjorts. På så sätt syftar även den summativa bedömningen framåt och bidrar till en progressionsmöjlighet för eleven. Alltså är summativt också formativt.
En snävare variant av begreppet summativ bedömning är förstås den summering som avses i själva betygsättningen. Inte förrän då är det dags att summera. Samtidigt vet alla som jobbar IRL att någon gång på vårterminen görs en viss typ av kunskapsmätning för sista gången. Förhoppningsvis klarar sig alla elever på den nivå de satsar mot. Om så inte är fallet får läraren öppna för att få igenom dem som inte nått dit de ville. Om alla elever är nöjda kan läraren ”stänga” en del typer av kunskapsmätningar trots att kursen har tid kvar. Då måste vi ju kunna tala om att den delen av kursen är summerad, eftersom kurserna är så omfattande att inget kursprov mäter alla kunskapskraven samtidigt.